Är Paris överskattat..? Utmärglat? Infekterat av kamerakåta turister?

Första gången jag var där var år 2001. Vi hade bilat från Sverige
till Frankrike och de sista två dagarna spenderades i just Paris.
Vi körde vilse på väg in till staden och fastnade i tunnlar och
knutar som kallades motorvägar, vi trängdes bland bilarna och
min näsa var klistrad mot rutan. It was love at first sight.

  
   Filmen Moulin Rouge som målar upp en bild av Paris
   under revolutionen och en fantastisk kärlekssaga

   mellan en engelsk författare och en fransysk
   bordelldrottning i konstens och revolutionärernas
   hjärta, Monmatre. Filmen är trygghet. Jag har sett den
   minst 100-240 och kan fortfarande alla replikerna 
   utantill.

    2005 återvände jag. Museerna gav mig mentala
   orgasmer (vilket är imponerande med tanke på att
   jag knappt visste vad en orgasm var på den tiden).
   De naiva och blåögda konstnärerna som väntade på
   att bli upptäckta fyllde gatorna, alla ljusspektrum,
   dofter och all rörelse förtrollade mig ytterligare.

Jag försvann nere i metron den resan, jag var chockad men inte rädd, de säger ju att kärleken är lokalbedövning av det sunda förnuftet.

So you rocketscientists out there, vart tror ni att jag åker imorn? Jag ska återförenas med min älskade. Äntligen.

Jag bor bredvid Moulin Rouge, kvarnen, cancanklubben. Jag bor i sexkvarteren, där stripporna köper sin kvällskaffe innan de ska upp på scenen och vakna till liv. Där konstnärerna som målat av turister hela dagarna tar en sup för att glömma hur de sold out. Där de rika såväl som fattiga roar sig. Där jag är kär. 

    I'll be the water when you get thirsty, baby  -When you get drunk, I'll be the wine.

Hmhm...

Hann hem och byta dojor och köra en raggardusch (dränka mig själv i parfym och köra ett extra lager deo, inte det fräschaste direkt) och sen bar det av mot huvudstaden igen, konsert, Hoffmeastro. They. Were. Fucking. Awesome. Alltså, vilken jävla energi de där snubbarna har, elvamannaband på en grymt liten scen där syrehalten är ca 0% och 150 fans hoppar omkring. Unbelievable.

Boytoyn har varit helt jävla borta.

Det var simsalabim och så bara *poff!*
Så försvann han.

Sen idag så fick jag äntligen tag på honom, i syftet
konfrontation, så börjar han med sina långa jävla
bortförklaringar, depression och att han nu ska få
tabletter (I really know how to pick em ey?)
men alltså… jag måste bara få säga… Bullshit.

 Kan ju bara säga det att jag känner mig kränkt, lite värdelös och allmänt förbannad.

     Idag fick jag hem mitt livs första IG-varning. Måhända att det
     handlade om ett ämne som aldrig intresserat mig, men
     grunderna för varning var så fruktansvärt idiotiska.
     Vill ni höra? Jo, grunderna var som följer; 

      Hon sa mer eller mindre ”Suck it up princess” men nu får det
      vara nog, för det är exakt vad jag gjort hela fucking terminen.

     Inte en enda gång har jag gett upp, jag har gjort varenda idiotisk
     uppgift som hon bett mig om och to be honest -Har man fått G
     på varenda uppgift och prov under hela terminen får man fa-an
     inte sätta IG-varning på en elev pga taskig attityd. Jag stör inte
     hennes lektioner och får arbetet utfört, that’s what counts right?

Föresten, man kan se klockslaget som kommentaren är skriven på, -Ska jag kanske nämna att lärarn i fråga satte denna varning 04.55 (wtf?!) på morgonen?

Ett hett tips (om du nu skulle falla in på denna website) sätt förihelvete inga betyg innan du fått ditt morgonkaffe. //E. F2

You say; "Jump" I say; "How high?"

Hey people, plugget har dragit igång igen.

    På ett sätt är det lite skönt, all stress motar ut tankarna ur skallen på mig, och istället bedövas man åter igen av de gamla vännerna Ipren och Alvedon. Kan ju bara säga det att tankarna som motas ut är blonda, no, no honey, I’m not stupid, jag menar att killen är blond.  

Vad är motsvarigheten till en boytoy, om det är en tjej?

Detta var inte min plan!
    -Jag skulle ha en boytoy och själv vara hur fri som helst. Istället har det blivit så att jag plockat fram ett automatvapen, skjutit ned alla Romeo-kopior runt omkring mig och sedan suttit och ryst okrontrolerbart i timmar vid blotta tanken på att han skulle hålla om, se på, än värre kyssa någon annan än mig.

     Ok, inte riktigt så illa, ingen psykovarning på mig än så länge. Men faktum är att jag skulle ge boytoyn allt i världen om han inte var så långt borta.

Frågade han skulle jag aldrig erkänna, aldrig någonsin att jag ger honom tillfredställningen av att veta att han är mer än bara sex i ett par combatboots för mig. Han får i alla fall fortsätta tro att jag inte ser honom, även om resten av världen insett att jag inte har ögon för någon annan än honom för tillfället. 

     Inom loppet av 4-5 månader tycks världen ha genomgått en total fucking brainwash. Jag kommer faktiskt ihåg hur jag blev utstirrad på tuben för bara 7 månader sedan, varje morgon och eftermiddag när jag åkte till och från helvetet skolan så var ca 30 blickar riktade åt mitt håll. -unga som gamla, kvinnor som män och alla reflekterade avsmak.
 What the fuck är det som hänt? 

    Klart att blickarna fortfarande finns kvar, men nu ler de. Och majoriteten av männen i alla fall, de synar mig som ett objekt de kanske vill ta hem och lägga i bokhyllan, eller i en annan sorts möbel.

    Helt plötsligt har jag en buffé av kandidater som gärna gör mig sällskap för i alla fall en kväll.

Egentligen har jag så mycket mer relevanta saker att skriva om, men fingrarna når inte tangenterna och modet sviker.  Får se om det blir text av det hela vid ett senare tillfälle.

Fuck off and die darling.

But you seem pretty young to be searching for that kind of fun.

En pappa är ute och går på gatan med sin son ~5.
Pappan: …ja men ska du bli polis så måste du vara uthållig.
Sonen: Ja men jag är uthållig. Igår sprang jag in i väggen 17 gånger utan att säga ett knyst.

-Tjuvlyssnat

   Alltså, det är ju tragiskt att man går tillbaka och gör samma misstag om och om igen. Jag är som den lilla pojken, jag springer in i mina väggar, minst 17 gånger, sen kanske jag hittar en ny vägg, ett nytt sätt att fucka upp det jag gör.
    Enda skillnaden mellan mig och pojken är att han har ett mål, ett vettigt sådant… Han vill bli polis. Vad vill jag egentligen?

Jag kan inte säga annat än att jag är fucking happy just nu.

Min perfekta lilla systerdotter Alexis föddes den 2 april med 10 fingrar och 10 tår.

   Att känna hennes ynka små kilon i sina armar och höra henne gny är fan helt fantastiskt. Jag är vanligtvis inte en sådan som lyser upp i närheten av bebisar, men det är annorlunda när det gäller min lilla prinsessa, kan inte låta bli att le.  

    Men jag är tydligen världens mes, haha jag klarar inte av att se tösen gråta. Helt patetiskt, men så fort hennes ögon tårar upp så kör mina spegeleffekten och innan jag vet ordet av det så är mascaran överallt.

Och så är det vår. Alla älskar väll våren? I och för sig finner jag charmen i alla de olika årstiderna, och att säga att jag idag ska ta årets första glass vore en lögn, jag käkar glass året om! Men jag ska ta första glassen vid kajen, i solen, med Katten för året! Great plan, checkar in senare, ska langa bilder på lite grejer jag sytt på senaste och äntligen fylla ut kategorin ”Fashion Whore”.

Over n out bitches.