Jag kan göra vad jag vill, för ingen, ingen kan se igenom mig, ingen vet vad det betyder. Ingen misstänker någonting.

Känns det inte som om alla dina problem kommer lösa sig om du bara får försvinna en stund? Jag hoppas att det är så. På lördag ska jag ju få försvinna en stund. Cajsa (min morsa) och jag åker glatt iväg från sverigeångesten. Vi har en lägenhet på stranden i mallis och med detta i bakhuvudet så fortsätter jag vara en duktig flicka.

Idag har jag gått i affärer och sett glad ut mest hela dagen, just nu snackar jag med Vic om att dra ihop lite folk och picknicka i veckan. Det kanske är det man behöver, så att man kan fortsätta med denna blogg, och låtsats att man är glad och söt. Lite sociala bilder och socker.

Har ni någonsin känt att ni gjort fel val?
Har ni någonsin släppt in någon i ert liv, släppt in någon i ert hjärta? Låtit personen stanna där tills ditt hjärta och hans växt ihop? Låtit era hjärtslag synkas. Har ni sedan försökt separera igen?

Det går inte. Det är omöjligt. Man förändras.
Helt plötsligt betyder texter som denna något. Helt plötsligt fylls ens hela väsen med smärta. Tomheten tar över. Det är omöjligt, omänskligt att överleva sådan smärta. Smärta som sprider sig genom hela kroppen, smärta som förtydligar konturen av den man förlorat, den man släppt ifrån sig. Den som förändrat formen av ens hjärta.

 

Har ni någonsin känt så? Nej, Inte jag heller. Det vore ju omänskligt. Att det skulle rymmas så mycket känslor i en sextonåring vore omöjligt.

 

→→Jag vill bort och håller just nu på att välja en lämplig sistaminuten.← ←

Det är ett känt faktum att alla tjejer någon gång i sitt liv är helt obsessed vid låten The Iris, jag hade den perioden för ett tag sedan men den kom upp i min spellista ljus och tänkte att omvärlden kunde påminnas om dess skönhet.

 

You say; "Jump" I say; "How high?"

Hey people, plugget har dragit igång igen.

    På ett sätt är det lite skönt, all stress motar ut tankarna ur skallen på mig, och istället bedövas man åter igen av de gamla vännerna Ipren och Alvedon. Kan ju bara säga det att tankarna som motas ut är blonda, no, no honey, I’m not stupid, jag menar att killen är blond.  

Vad är motsvarigheten till en boytoy, om det är en tjej?

 

Detta var inte min plan!
    -Jag skulle ha en boytoy och själv vara hur fri som helst. Istället har det blivit så att jag plockat fram ett automatvapen, skjutit ned alla Romeo-kopior runt omkring mig och sedan suttit och ryst okrontrolerbart i timmar vid blotta tanken på att han skulle hålla om, se på, än värre kyssa någon annan än mig.

     Ok, inte riktigt så illa, ingen psykovarning på mig än så länge. Men faktum är att jag skulle ge boytoyn allt i världen om han inte var så långt borta.

 

Frågade han skulle jag aldrig erkänna, aldrig någonsin att jag ger honom tillfredställningen av att veta att han är mer än bara sex i ett par combatboots för mig. Han får i alla fall fortsätta tro att jag inte ser honom, även om resten av världen insett att jag inte har ögon för någon annan än honom för tillfället. 

All along it was just another brick in the wall

Oh God.
Så ja, i senaste inlägget målades mitt sinnes förvirrade tankegång upp, för allmänheten att skåda.  But hey, You fucking love it.

Har väll tänkt en hel del dessa dagar och hör och häpna, jag har kommit fram till något!
Livet är inte svart på vitt. Eller vitt på svart. Man måste sluta leva i ytterligheterna, kärlek är varken allt eller idiotiskt. Så jag ger det hela en chans. Och med ”det hela” menar jag faktiskt det mesta.

  Skolan; lokalerna, 98% av människorna, lärarna och maten suger,    men bussresan hem är helt underbar.

   Familjen; De bråkar och är överbeskyddande, men de älskar mig villkorslöst, det är det inte många i livet som gör.

 

  Kärleken; I 99.9% av fallen går en av oss ut med krossat hjärta, men i 0.1% av fallen kommer båda av oss vara lyckliga.

   Livet; Det går ned åt helvete. Men Det går faktiskt upp ibland.

Allt är en balansgång, och detta har jag likt så många miljoner människor insett. Men jag ska inte ljuga.

-Det känns extremt tungt att behöva sätta sig på bussen till skolan.
-Det är aggregerande när föräldrarna håller mig inomhus.
-Det är skräckinjagande att bli kysst av någon man inte litar helt på.
-Och livet vore nog ingenting utan musik.  

Allt är inte lugnt. Och det känns rätt så hemskt att vara här igen.  Jag är inte sårad. Inte alls, åter igen så är jag älskad. Extremt älskad. Valpögon, smekningar, små leenden. Och det är väll det som är problemet, mina leenden, krampaktigt breda och fastklistrade i ansiktet speglar inte glädje, men kärleken är blind, du är blind, du ser inte. 

 

Jag har en ny teori; smarta människor blir inte kära. Kärlek är ett sätt att lura ens hjärna, varandras hjärnor, en verklighetsflykt, jag tror inte att riktigt smarta individer låter sig luras.
Kärlek är en illusion. Sex är verklighet. Sex, närhet, kyssar. Det är sådant som människor verkligen behöver, det är sådant som gör att vi fortsätter leva. Det är ingen som skriver kärleksbrev, det är ingen som står utanför ditt fönster i gryningen och sjunger kärlekssånger, det är inte så det funkar.

 

Om ni som läser detta hittat någon som ni är kära i, någon som är kära i er, så gratulerar jag er verklighetsflykt, men jag tänker fortsätta att försvara det faktum att jag inte tror på att kärlek löser alla världens problem.



Music är blind. Och äntligen kan jag se.     

Tidigare i veckan lyckades jag sätta ord på vad kärlek varit för mig hittills…

 

Jag hittar en intressant individ, en människa jag finner intressant… Jag lär känna människan, kör min grej och förtrollar honom, ja det låter självgott men det tycks ju fungera. Sen när det är dags för mig att falla så hinner jag inte, han fångar mig innan jag fallit, vilket innebär att jag blir tacklad av en människa blind, en människa som inte ser hur krossad jag känner mig.

 

 

Det är annorlunda nu… Kanske är det min tur att falla hårt, och den här gången låter jag mig fångas, för Musics armar är kanske tillräckligt starka...

 

Oh well. 

 

 

     Så, jag har just kommit hem, och för en stund
     sedan fick jag världens insikt. Jag gick förbi sjön
     som ligger på vägen hem till mig, som jag går förbi
     varje dag, och som vanligt tänkte jag samma
     tanke som jag alltid gör.

     ”Hur ont skulle det egentligen göra..? Att gå
      igenom isen, och sluta kämpa. Undrar om
      man förfryser, eller om man drunknar.
      Skulle det göra ont?”

      Jag insåg något hemskt direkt efter denna tanke.
      -Jag har självmordstankar varje dag.
      Men alla tänker ju.

 

      Är det ok om det bara är en tanke, jag menar,
      jag gör det ju aldrig. För det första är jag ju
      rätt frusen av mig… 

Om man tänker på döden, och upplevelsen döden är, varje dag, gör det en till ett psykfall?

Eller om vi vänder på det, jag tänker på sex varje dag, antagligen lika mycket eller mer än killar, en tanke, en avklädd människa på tunnelbanan.

Gör det mig till en nymfoman?

 

 

Nu sitter jag här och försöker försvara någon som jag själv ifrågasatt… hur dumt är inte det? Jag är bara förvirrad. Och kanske lite tokig. Mjo, tokig är jag nog allt.

 

Over 'n out.

Rip me up.

Du kräver alldeles för mycket. Tid som jag inte kan ge, löften jag inte kan hålla.
Älskling, om jag skulle okomplicera mitt liv så förlorar du halva mig.  Skolan, familjen, kraven, och allt det runtomkring som stjäl tid och avslappning från oss är ändå en del av mig. Älskar du mig inte måste du inse det nu. Innan jag blir för involverad. Acceptera mig och den jag kan vara -om du ger mig tid, och sluta kräv att jag ska lämna mitt forna jag riktigt ännu.

 

Flickor är bara vänner som ger dig en erektion. – Nigel Williams son.

 

Bevisa att jag är mer än så, för jag tvivlar på dig nu.

you drive me crazy

Ladies and gentlemen I hereby welcome and warn you, I've got some serious attitudeproblems.

De suckar och svär, suckar så djupt, men vad fan kan jag säga?

Du har lagt så mycket skit över dig själv. Sen lade du dig över mig, inte för att jag klagade. En lättnads suck passerade mina läppar när jag kände ditt hjärta mot mitt bröst, det finns där, det slår.

You piss me off. Jävla miffo. Nu saknar jag ju dig.

Oh well. Dagens visdomsord;
Gör aldrig något i sängen som du inte kan uttala. - M. Murray.

 This is not what I intended. Please, "acknowlage me now, or lose me forever."
You drive me fucking crazy.