Fyllebråk.

Imorse klockan 07.20 stod jag på hötorgets tunnelbanestation och kokade av ilska och trötthet. 

  När jag väcks av en trettiotusen hög decibell väckarklocka och hela huvudet dunkar och skriker "AJ! aj! aj!" så är jag minst sagt.... inte glad.
   När jag sen tvingar iväg mig själv till skolan, utan kaffe i kroppen, via kollektivtraffik så gör jag verkligen allt jag kan för att inte kräkas av smärtan. Jag sitter och stirrar rakt ned i golvet på tunnelbanan och koncentrerar mig på att inte svimma,
-när min koncentration så skoningslöst bryts av en raspig, djup, sluddrig och allmänt högljudd röst-

"Öh! Du du får ställa dig upp, jag är så jäkla trött alltså! Jag är gammal och har ont i lederna och sånt vettu... Så ställ dig upp!"

Lutat över mig står ett fyllo tuggandes på tobak, förövrigt med vidöppen mun. Han luktar jävligt illa men god som jag är ställer jag mig sakta upp säger

" Ja så är det. Och jag har migrän, Livet alltså..." Sen ger jag honom fingret och går av.

Imorse klockan 07.20 stod jag på hötorgets tunnelbanestation och kokade av ilska och trötthet.

Tror ni att min dag blev bättre...? Mja. Inte riktigt så.