Sitter här och funderar på om jag ska kleta på lite mascara... har inte haft det på länge och det känns som en bra idé, men ändå inte.

Vet ni hur surt livet kan vara ibland?
Det blåste ju som satan idag, men vi drog iväg för att springa iallafall.
Precis innan vi drog så kollade jag in i mitt provosoriska rum och ser att fönstret har blåst upp och att en massa saker är nedrivna, men jag skiter i det för stunden. När vi kommer tillbaka från sex km rundan så bestämde jag mig för att städa undan det som rivits ned av vinden och vad upptäcker jag då?
Jo att det blåst in grus genom fönstret. KUL.
Men ännu har inte det sura i historien berättats. Remember att jag sa att jag målat halva natten? Jo jag målade för första gången på fyra år med oljefärg och oljefärg råkar vara sådan färg som inte torkar på fyra veckor ( på så sätt kan man måla under längre perioder) och har inte grusfanskapet fastant PÅ tavlan I färgen? JO. Så jäääävla surt.

Har spenderat ett par timmar med att försöka rädda taveljäveln... Guess what i'm painting? En blondin, som man egentligen inte får tänka på. För han är så fel för mig. Men ändå så perfekt.