90 trappsteg låter inte som mycket, men när det är en spiraltrappa med bredden 40 cm rakt upp så blir man aningen klaustrofobisk, fy fan. Men utsikten var fin, oxfordtower in my heart I guess. Bjuder på ännu en off-guard charmbild på toppen, just 'cause I feel secure enough, eller något i den stilen, yada yada yada. Min bok kallar, I can't be bothered any more.
 

Oxford är helt otroligt vackert. Verkligen. Staden beskyddades från bombningarna under andra världskriget eftersom att Hitler tänkt göra Oxford till sin nya huvudstad, but seeing as the man failed misserably the city was just a great preservation of beauty.

Måste langa en bild känner jag.


Var för övrigt i botaniska trädgården tidigare idag, det fanns olika sektioner som innehöll olika sorters plantor och i den som kallades "economical" (alltså sånt man kan tjäna pengar på) fanns både opium, cannabis och plantan som man gör sterioider av. Känns som att jag blivit världigt exposed to drugs på senaste tiden ey?
Kände igen cannabisen innan jag läst skylten och började genast tänka på BoyToy, haha det ska han få höra, att jag numera endast kopplar honom till gräs. Gulligt minsann.

Visningen av lägenheten sköts upp till imorgon, lite surt men vi litar helt på att den ska vara perfekt (en dag är troligtvis inte tillräckligt lång för att vi ska kunna hinna hitta någon ny). Istället gick vi i affärer osv.
Jag är ju som sagt sjukt dålig på att shoppa... Jag tänker för mycket. "Kommer jag använda detta? Är detta bra kvalité? yada yada yada"  Sen vi kom hit så har jag köpt fyra böcker, Stephanie Myers serie och en bok om en demonstrant i Kina, låter lite torftigt va? och kanske tragiskt.

Igår var det föresten festival här, det var grejer som hände överallt! Gigantiska ballonger som smällde i värmen var knappt märkbara över det höga bruset av aktivitet. Måste digga alla reggaestånd överallt, hög bas och happiness.
Kände mig föresten så jävla stolt, Jag käkade något oidentifierbart från ett karnevalstånd! fritterat var det också, folk som känner mig vet att jag skyr fet mat som vampyrer skyr solen. Men I was proud. Vilket är löjligt eftersom att mitt matintag typ halverats under tiden jag varit här, oh well, the small victories are the ones that really matter.

I'm not dead, just floating. Pink, you're sweet.
Jag har faktiskt inte gått och dött, men igår så var vi in i Bokaffären med stort B (inte lågkvalité men damn, that's the place to be). Tänk er, fyra våningar med böcker... jag gick runt och dregglade en hel del, speciellt på den medicinska sektionen, jag tror faktiskt att medicin kommer vara det jag sysslar med senare i livet. Det bör tilläggas att den medicinska kursen som jag skrivit upp mig på inför tvåan är det enda som gör att jag är villig att komma tillbaka till det där helvetet som kallas skola.

Jo men, iallafall, till anledning om varför jag inte uppdaterat. Jag såg ju Twilight-filmen för ett tag sedan och blev skitbesviken men eftersom att alla sa att boken var så bra så rev jag igenom den på ett par dagar. Jag var väll inte sådär jätteimponerad av boken, men sättet kärlek målades upp gjorde mig, likt alla andra brudar där ute, helt mjuk och tårögd.

Så jag införskaffade resten av böckerna där på rean igår och har läst Newmoon nonstop sedan dess, tänkte slänga iväg lite uppdateringar innan jag öppnar Eclipse (och troligtvis försvinner från the face of the earth i ytterligare fyrtioåtta timmar).

Jesus Christ... Oxford har stängt för helgen. Eller det är iallafall fullt på alla boenden. Just nu sitter jag nästan en mil utanför city på ett riktigt sunkigt hotels sista rum. Vi åkte runt och frågade efter lediga rum men blev avvisade överallt förutom just här.

Tidigare idag så var vi på en otrolig utkicksplats på en skiiithög hängbro (nu snackar vi så pass hög avv man fick svindel då man tittade ned). man kunde se ut över hela staden där vi lunchade och en rätt lång bit bort mot floden.
Har tagit ett bad (lär ha fått aids av badkaret) och sitter nu tryckt mot fönstret och försöker få syre.
Har världens sämsta vibbar från det här stället.... Kan bero på mannen i receptionen, han var helt seriöst något av det obehagligaste jag träffat på (och då är säkerhetsvakten på Hawaii som klockan två på natten vägrade lämna vårt rum inräknad!).
Han är en sådandär typisk slemboll. Aningen överiktig, i tidigt stadie av håravfall men tremillioner guldsmycken... Ringar, armband you name it. Och glöm inte guldkjedjan dold bland brösthåren som sticker fram i den halvt uppknäppta skjortan. EW är allt jag har att säga. eller.. "Hjälp" kanske också funkar.

Nu liknar det mer england! Mulet, kallt och regnigt. Vi åt frukost med havsutsikt, kan ju lugnt säga att vi inte avundades fiskarmännen i båtarna där ute... Skillnaden var stor, igår var vattnet iprincip glasklart och idag var det riktigt jävla vågigt.

Vi bestämde oss rellativt snabbt för att skippa spat och istället åka innåt land igen, alltså bort från kusten och tillbaka mot Oxford, ännu en dag i bil.... Jag har inte så mycket emot att sitta i bilen i timmar i sträck egentligen... sålänge som jag har min ipod ser jag inget problem, att lyssna på fantastisk musik (ja, jag har underbar smak) och åka genom alléer är inte att klaga på.

Vi stannade vid ett par utkiksplatser och beundrade gråheten och lågvattnet, jag bjuder på den osminkade och allmänt uppfuckade bilden, I'm still cute.

Den här tiden förra året var jag i Florida och firade fourth of july..

Vi har tagit oss till kusten och bor för natten på ett hotell precis vid vattnet. Vi tog en öl i solskenet innan middagen och det är därifrån som bilden är, (det är min morsa och jag i brorsans solbrillor).
Vi har suttit i baren en stor del av kvällen och typ surfat och planat inför morgondagen (eventuellt ser vi soluppgången eller badar på stranden som ett morgondopp), men nu ska vi nog röra oss bortåt, fler och fler människor som söker tröst i alkohol kommer nu och vi har tröttnat. Får se om vi besöker spat, hoppas ni har det fint i Sverige.

Vi startade dagen med ännu en härligt stor gigantisk englishbreakfast, jag har seriösa aversioner mot både en hel del av köttet och om ägget inte är tillräckligt stekt, så för min del blir det inte alltid så jävla mycket ätit men fan, det är tanken som räknas.

Efter ett besök på en mäklarfirma (vi har hittat en lägenhet och ska besöka den på måndag!) så tog vi en rejäl kaffe på starbucks och begav och sedan mot Stonehendge. Det ligger så vackert till och ger verkligen en "freak"feeling, how the hell did they do it? stenarna på toppen av valven väger som mest 45 ton!

Sen åkte vi vidare och framåt fyra var det dags för lunch. Magkänslan sa att ett litet charmigt café med mörk bardisk var rätt and OH MY GOD var jag rätt??? (den kanske man ska säga...) Vem i helvete satt inte en och en halv meter från vårt bord och drack kaffe? Kieth Richards!!!!!!!! Legenden själv i samma utrymme, mina kläder luktar fan fortfarande av hans cigarettrök.
Det handlar om respekt att inte gå fram och be om foton osv, fan han var jövligt nervös, de andra på caféet kände inte igen honom och han sneglade nervöst åt vårt håll då och då (antagligen rädd för hysteriska fans) men vi var coola. typ. haha.

Langar två bilder lite glatt, en på mig koncentrerat lyssnandes på guiden vid S.H och en på Mig och brorsan i lunchstaden (att jag kniper med benen sådär osexigt beror på att en toalett stod som enda tanke i skallen på mig, oh yes I am charming).

Inläggen tycks inte ha kommit fram!

Gårdagen, förutom den hemska natten/morgonen så var det en väldigt smidig resa. Vi träffade den skönaste norskan på denna jord på flygplatsen, våran lilla grupp satt och var så sjukt fnittriga och skadeglada när planet inte kunde lyfta pga ett hysteriskt skrikande barn som satt längst fram i planet (vi satt längst bak och var l-y-c-k-l-i-g-a)

Vi körde till Oxford, morsan vande sig förvånansvärt fort vid den omvända traffiken, men 13 år i Australien kanske slår ut 11 år i sverige... Vi tröttnade på att leta boende rätt fort och hamnade ovanpå en pub med världens trängsta korridor, man fick seriöst krypa fram vissa delar. Klaustrofobi? You bet.

Samtal till försäkringskassan [X]. Älskade lilla familjen, de var villiga att avboka resan trots ilskna protester från min sida... Min jävla ångest höll på att sabba hela resan. Men nu, ipumpad tabletter för gud vet vad så är vi redo att köra iallafall. Vi flyger till London och kör sedan till Oxford där vi ska leta lägenhet. uppdaterar när vi kommer fram.